December 2013

Hittade lite bilder när jag letade efter en bild på granen, gud vad jag saknar att vara gravid. Även om jag hade foglossning från helvete och fick lågt blodtryck som slutade med hjärnröntgen och ryggmärgsprover där på slutet så jag blev sjukskriven så var det så himla värt det. Man glömmer fort. Längtar så mycket efter att ge min lilla prins en lillebror eller lillasyster, högst troligt en lillebror ;) Det är någonting jag känner på mig, vi kommer nog bara att få pojkar <3 The more the merrier <3 
Vi får den frågan ganska ofta faktiskt, när vi hade tänkt skaffa en till och det blir nog ganska "tätt". Får vi som vi vill så har nog Vilgot ett syskon 2016 :) 
 
Såhär såg det ut i december förra året, min lilla skatt tänk att det var du som låg där <3
 

Förlossningsberättelse

Nu har jag äntligen fått hem min förlossningsjournal så nu tänkte jag skriva min förlossningsberättelse, kommer bli ett lååångt inlägg eller så gör jag två.
 
Gick som vanligt och la mig efter klockan tolv så jag tittade på mobilen och där stod det nu 17 April, dagen Vilgot var beräknad att komma men inga känningar över huvudtaget. Slemproppen hade ju gått i omgångar under veckan men inget mer än så. Jesper sov redan för att han skulle jobba förmiddag och tillsist så somnade jag också. Vaknade halv 5 på morgonen och kände mig kissnödig fast ändå inte men jag bestämde mig för att gå upp i alla fall. På vägen till toaletten så känner jag att det är något som händer och hinner bara till hallen och då börjar det rinna ner för benen, tänkte först att jag kanske kissat på mig? Sätter mig på toaletten och det kommer mer vatten samtidigt som jag kissar men jag kan inte riktigt förstå vad det är som har hänt. Torkar mig och går och tänder lampan i hallen och tittar på golvet och ser att det kan inte vara kiss, det måste vara vattnet. Det var inte så mycket men det var lite vitt grumligt eller hur man nu ska beskriva det. Känns som det ska komma mer så sätter mig på toaletten igen och ropar på Jesper att han ska vakna och komma. Säger att jag tror att vattnet gått men jag är inte säker om jag kissat på mig haha. Han tittar i hallen och säger direkt att det nog är vattnet som gått. Jag kan fortfarande inte fatta vad som har hänt men jag börjar få värkar när jag sitter där på toaletten så bestämmer mig för att ta på mig trosor (sov naken för jag var så himla varm där på slutet av graviditeten) och en binda utifall att det skulle komma mer (som att det skulle hjälpa) Lägger en handuk i soffan och sätter mig.
Medans Jesper torkar upp i hallen så ringer jag förlossningen och säger att jag tror mitt vatten gått och att jag har fått regelbundna värkar direkt efter. Hon jag pratar med börjar skratta och talar om att hon precis pratat med sin kollega att dom kommer få in många där vattnet redan gått för det brukar bli så när det varit fullmåne och efter att hon sagt det så ringer jag. Hon säger att det vore bra om vi kan vänta hemma till klockan 8-9 för då hade dom skiftbyte och jag säger att det går bra för det gör inte så ont än.
Ringer mamma så hon kommer över och vid halv 6 så börjar värkarna göra allt ondare och är fortfarande regelbundna. Dom kommer var tredje minut och håller i sig i lite över en minut. Jesper får ringa till jobbet och tala om att han blir hemma för idag eller imorgon så blir det nog bebis. 
Känner att jag inte klarar av att sitta hemma länge så ringer förlossningen igen och talar om att vi åker från Älvkarleby nu istället. Under det här tiden så hinner det komma vatten i omgångar och jag får byta x antal byxor och trosor.
När vi ska klä på oss och åka så känner jag att jag måste gå på toa, glad att jag gjorde det om man säger så haha! Packar in väskan och åker mot Gävle.
 
Kommer till sjukhuset runt 8 och jag får gå och kissa i en kopp och sen får vi ett rum klockan 08.10. Får ligga där inne själva till klockan 10.08 då jag blir undersökt och är öppen 4cm. Det kommer inget vatten under undersökningen så det har nog bara blivit en "reva" i hinnan och vattnet har inte gått helt eller hur man nu ska förklara det. 
Klockan 10.10 blir vi inlagda på förlossnings avdelningen och dom gör ytterligare en undersökning och livmodertappen är helt utplånad. 
 
Klockan 10.50 så ber jag om att få prova lustgasen och då är jag öppen 5-6cm och "hela" vattnet går 5 minuter senare och dom sätter en elektrod på Vilgots huvud för att få bättre koll på hjärtslagen m.m. och dom ligger på 120 vilket är helt normalt. 
Klockan 11.30 så är jag öppen 6cm och jag tycker att det funkar bra med lustgasen som hjälp bara. Frågar hur lång tid dom tror att det kommer ta innan bebisen är ute vilket så klart är svårt att svara på eftersom att alla är olika så hon säger att det kan ta allt från några timmar till 15 timmar så bestämmer mig för att jag vill ha EDA i alla fall för även om det är hanterbart nu så kanske det inte är det om någon timme, man vet aldrig. 
12.02 så kommer narkosläkaren och 12.20 så sätter dom EDAn som börjar verka efter ett tag och jag är så glad att jag bad om den när jag gjorde för började få riktigt onda värkar precis innan narkosläkaren kom.  
Var inte det lättaste att ligga helt stilla med värkar när dom skulle sätta nålen men det gick.
 
Klockan 14 så är det skiftbyte igen och jag får världens underbaraste bm som hette Ellinor, alla bm och läkare vi hade var jätte snälla och duktiga men hon var något utöver det vanliga. 
 
15.10 så känner jag ett tryck neråt och huvet har sjunkigt ner rejält och trycker på. Jag har inte legat ner i sängen sen vi kom in, bara när dom undersökt mig och när dom satte EDAn annars så har jag gått runt runt hela tiden men börjar bli trött så lägger mig i sängen i ca 1,5 timmar och fryser och skakar så dom får komma in med varma täcken och lägga på mig. Känner inte värkarna alls pga EDAn men ser på skärmen att dom kommer tätt och är starka.
 
17.10 Har 4-5 värkar på 10 minuter och sitter på pilatesbollen men tycker bara det är bökligt och elektroden på Vilgots huvud hamnar konstigt när jag sitter där och rullar/studsar så det tjuter i maskinerna hela tiden så jag blir bara irriterad och ställer mig upp och börjar gå runt runt hela tiden.
 
Runt klockan 18 gör dom nästa undersökning och då är jag öppen 7cm så det går definitivt saktare nu sen jag fick EDAn men fortsätter att knalla runt i rummet och försöker springa på toa hela tiden.
 
Klockan 20.15 så är jag fortfarande öppen 7cm så då bestämmer vi oss för att vi ska trappa ner på EDAn och sätta in verkstimulerande dropp istället för att få fart på allt igen och jag får en till dos 15 minuter senare och värkarna kommer tätare och är starkare igen. Starkare än vad dom var tidigare. Ont som satan gjorde det men kände ändå att det gick bra att andas mig igenom dom.
 
Runt 21.00 så undersöks jag igen och är då öppen ca 9cm och nu börjar värkarna göra riktigt riktigt ont så börjar med lustgasen igen. Kommer ihåg att jag fick såna sjuka tankar när jag satt där med masken och andades kommer ihåg att jag började tänka på alla stackars kvinnor i afrika som man sett och hört talas om. Dom går in i en hydda helt själv och föder utan ett ljud, berättade det för barnmorskorna och Jesper som bara skrattade. Sa en massa annat konstigt också, kommer ihåg hur kul jag tyckte att Jesper såg ut haha.
 
21.55 så börjar det bli olidligt! Det gör så himla ont och jag andas lustgas som att jag inte gjort något annat och det känns som att allt kommer sprängas av trycket. 
 
22.18 så får jag dom riktiga krystvärkarna och jag är öppen 10cm och nu ska det fram en bebis. Här får jag panik för första gången under alla dom här timmarna. Jag får panik för det gör så himla ont och jag vet inte vad jag ska göra. Det gör ont, det trycker, det spänner, det stramar och allt är på samma gång.
Börjar med att ligga på sida men både jag och barnmorskan märker ganska direkt att det inte funkar så får lägga mig på rygg istället. Paniken fortsätter och jag skriker att jag inte kan, det kommer inte gå. Det som de flesta känner och säger antar jag. Hon talar om hur jag ska krysta men det var så himla svårt när det gjorde så himla ont, ner med svanken och upp med rumpan tror jag att hon sa vilket kändes helt onaturligt, ville ha ner rumpan och upp med svanken istället men så fick/kunde jag inte göra. 
Huvet syns och barnmorskan säger att bebisen har mycket hår och frågar om Jesper vill komma och titta, vilket han gjorde och han säger idag att han är så glad att han tittade. Dom frågar om jag vill känna men det är det sista jag vill, jag vill bara att det ska vara över. Fortsätter att krysta och kommer ihåg att dom hällde varma oljor där nere och att hon sticker in sina fingrar och "töjer" runt huvudet och det var det värsta med hela förlossningen, det gjorde så jävla ont! Kändes redan som att precis allt skulle gå sönder så ska hon vara där med sina händer också. Dom säger till mig att jag måste krysta ännu hårdare och tillslut så kommer huvudet ut. Dom frågar om jag vill titta men jag säger eller jag skriker "NEJ! Dra ut honom bara för i helvete!!!" haha så här efteråt så kan jag skratta men det gjorde jag inte just då.
Krystar en eller två gånger till och vips så ligger det en varm, kladdig, skrikande bebis på mig klockan 23.01. Kommer aldrig glömma lättnaden efter att han var ute och att han luktade så himla himla gott! Förstår inte hur han kunde lukta så himla gott! Han ligger där på min mage och skriker och Jesper får klippa navelsträngen och dom sätter på honom en mössa. Tittar efter att det är en kille och det var det ingen tvekan om.
Efter 5 minuter så trycker dom på en knapp och hur många läkare som helst kommer springandes och dom tar med Vilgot ut ur rummet och Jesper följer med och jag ligger ensam kvar med barnmorskorna. (Tänkte skriva längre ner om vad som hände)
 
23.08 så kommer moderkakan ut av sig själv, kommer inte ihåg att jag krystade ut den eller något sånt bara att dom kom ut. Det är dags att spraya på bedövningssprayen och sy och jag frågar om det är helt förstört där nere, för det känns som att allt gick sönder men det blir tre stygn på inre blygläppen och hon säger att hon skulle kalla den en liten "reva" och inte en bristning och att hon syr för att det inte ska svida sen när jag ska kissa. Blev med andra ord mycket positivt överraskad för det kändes verkligen som att allt skulle gå sönder. Hon talar om att jag var en krystning från att vara tvungen att klippas för det var så trång men att han tillslut kom ut i alla fall, och det tackar vi för! Dom rullar in Vilgot till mig så jag får titta på honom innan dom tar med honom ner till neo och Jesper kommer tillbaka in till mig. 
 
Klockan 00.05 när allt är klart så ska dom tappa mig på urin och inser att jag har 900ml i blåsan så jag får en kateter... yaaaay! Jätte kul, verkligen jätte kul haha. Såhär efteråt så tyckte jag det var bra eftersom att då slappa jag den där första svidande kissen eftersom att jag hade kateter i 1,5 dagar haha. Blödde totalt 150ml under och efter förlossningen så det var skönt, vet att vissa blöder massor.

Vilgot får som jag skrev lite längre upp bara ligga på mig i 5 minuter innan dom tillkallar barnläkare och dom tar ut honom till "barnbordet" eftersom att han inte får rätt färg och börjar andas "stånkigt". Det som hände var att han inte fick ut allt fostervatten ur lungorna, vanligtvis när dom pressas ut så pressas också allt fostervatten ut men han fick inte ut allt. Han behöver syrgas för att kunna andas helt. Dom förklarade att dom vill att bebisen ska ha en syresättning på ca 90% och vilgot hade 78% direkt när han kom ut men att den nu låg på 87% och att dom skulle ta ner honom till barnavdelningen (neo) för att hålla lite extra koll på honom.
Jesper har talat om för mig såhär i efterhand att Vilgot var helt blå när han kom ut men jag tänkte aldrig på det, jag såg det inte jag bara såg min bebis om han var blå, gul eller röd hade jag ingen aning om. Man var så hög på adrenalin och samtidigt var jag i chock. Det viktigaste för mig var att han skrek och det gjorde han direkt när han kom ut. Kommer ihåg att jag inte grinade varken när han kom ut eller när dom tog iväg honom vilket jag var säker på att jag skulle göra. Grinar alltid när jag tittar på film eller på tv och någon föder men jag var som i chock, kommer ihåg att Jesper stod och torkade tårarna och pussade på mig.
Vilgot föddes 23.01 den 17 april och vi fick upp honom till oss på morgonen den 19 april och vi åkte hem dagen efter.

Att föda barn var utan tvekan det bästa, smärtsamaste, underbaraste och häftigaste jag gjort. Kände mig som en super kvinna efter, jag har fött barn! Är super nöjd med min förlsnning och all personal och jag går och längtar tills nästa graviditet och förlossning och ser fram emot den dagen vi kommer kunna ge Vilgot ett syskon, eller två ;) 
 
 Vilgot Jesper Ottosson föddes på bf (39+6) 3585g och 53cm <3
 
 
 
 

Förlossningsbrev

Tänkte dela med mig av vad jag skrev i mitt förlossningsbrev. Jag hade inga som helst förväntningar och tänkte att jag skulle ta allt precis som det kommer just då men känner mig själv och tyckte det var skönt att få skriva ner allting innan i alla fall. 
 
Jag hade världens bästa förlossning enligt mig själv och kan bara hoppas att nästa förlossning/förlossningar blir precis lika underbara, tänkte skriva ihop en förlossningsberättelse sen också och lägga upp här på bloggen.
 

Generellt:
Innan undersökning/behandling vill jag få förklarat för mig varför de utförs och om det kan upplevas smärtsamt/obehagligt.

Smärtlindring:
I första hand vill jag ha hjälp med andning och avslappning. Kan tänka mig att prova lustgas och vill då ha hjälp av barnmorskan om hur den ska användas då jag är orolig att göra fel och bli yr och kräkas. 

Jag vill inte ha för ont i onödan och kan även tänka mig eda, jag är inte spruträdd så det är inget problem.

Förlossningsställningar:
Jag vill röra på mig så mycket jag orkar under öppningsskedet för att hjälpa min kropp på traven.
Skulle helst vilja sitta/ligga på rygg för det känns som att jag skulle ligga bekvämast så och lätt kan få upp bebisen på bröstet direkt efteråt. Kan även tänka mig att ligga på sidan. Funkar inte det så vill jag gärna prova mig fram till det som känns bäst och är bäst för bebisen.

Det Här oroar jag mig för:
Jag oroar mig för att spricka mycket och vill gärna att barnmorskan ska hjälpa till och hindra detta i möjlig mån. Vill ha tydliga instruktioner om när jag ska krysta, vilken ställning jag bör inta osv.  Jag är också rädd för att bebisen ska fastna på vägen ut, klipp om så behövs bara bebisen kommer ut oskadd. Jag tycker även att tanken på att sys efteråt känns lite skrämmande och vill gärna att någon erfaren syr mig efteråt och ingen student.

När bebisen kommit:
Om inga komplikationer uppstår så vill jag ha upp bebisen på magen/bröstet och vi vill gärna att Jesper ska få klippa navelsträngen. Om bebisen skulle behövas föras iväg så vill jag att Jesper följer med i den mån han får.

Övrigt:
Jag har inga problem med att ha en student närvarande under förlossningen eller låta en student undersöka mig men jag vill inte att en student ska sy mig efteråt. Vill gärna ha bra med bedövning när det är dags för att sys.
Skulle akut kejsarsnitt behövas så är det helt upp till läkaren och barnmorskan, jag lyssnar på vad de säger.

hannamottosson

Mamma till pseudotvillingarna Vilgot 17/4-14 och Tilde 1/10-15 -

RSS 2.0