Förlossningsberättelse - Tilde 1 oktober

Har äntligen tagit mig tid och tänkte skriva min förlossningsberättelse, en av de bästa dagarna i mitt liv och en dag jag alltid kommer att minnas.
 
Jag var redan innan rätt säker på att hon skulle komma tidigare och att hon skulle komma på en torsdag, om man går bak i arkivet på bloggen så kan man faktiskt se att jag gissat på att hon skulle titta ut just den 1 oktober! Torsdagsbarn är vi allihopa nu, jag, Jesper, Vilgot och Tilde :)
 
Jag vaknade runt 6 på morgonen utav en värk men tänkte att det kanske bara var en förvärk eftersom jag haft lite känningar tidigare så jag vågade inte hoppas på någonting. Ganska snart så kom det flera och runt 6.20 så förstod jag att nu är det på riktigt! La mig i sängen igen och väckte Jesper lite försiktigt och sa att det nog var på g på riktigt nu, han har väl aldrig vaknat till så fort. Det började göra för ont för att ligga kvar i sängen så jag gick ner och satte mig i soffan och kände hur något "knäppte" till och jag hann bara ställa mig upp så började klart vatten att rinna. Då var klockan runt 7.30.
Ringde mamma och talade om att det var på g och att hon skulle vara beredd på att hämta hem Vilgot från dagis.
Vilgot hade vaknat och stod och tittade på mig medans jag försökte andas genom värkarna som kom med 3-5 minuters mellanrum. Jag ringde förlossningen och talade om vad som var på g och dom sa att jag var välkommen när jag ville.
Jesper klädde på Vilgot och körde honom till dagis runt 8-8.30 och jag sprang runt och fixade det sista här hemma innan Jesper kom hem och vi åkte mot gävle.
Bilresan gick snabbt men kändes som en evighet när man sitter med värkar. Parkering fanns så klart inte och vi fick plats längst bort på parkeringen och Jesper sprang över vägen och köpte snus på affären haha.. När jag reste mig ur bilen så gick vattnet "på riktigt" och det bara rann längst benen och ner i mina dyra skor, det var det jag tänkte på att skorna var dyra! Man får så konstiga tankar! 
Fick stanna flera gånger på vägen och andas genom värkarna som var STARKA! Värre än med Vilgot helt klart och det var svårt att gå även fast värken var slut.

Kom upp på avdelningen och fick lägga mig i ett rum för att ta ctg och jag höll på att bli helt galen av smärtan när jag låg där och ville absolut inte ta någon kurva utan ville bara ha ett rum så jag kunde få byta kläder och få lite lindring!
Äntligen så fick vi ett rum och det var det sista!! Jackpot kände jag som inte hade någon lust att åka till uppsala.

9.45 vart jag inskriven och var öppen 4cm

Bad om att få lustgas direkt då smärtan var outhärdlig! Det gjorde så jävla ont på ren svenska! Jag hade en bm student som kopplade in gasen och jag tog den direkt men kände att något var fel, den hjälpte inte alls + att jag blev snurrig i huvudet, och inte på ett bra sätt! Sa till så hon höjde den men tog några värkar med den och det blev bara värre och värre! Snurrigare i huvudet och ondare gjorde det! Det kom in en "riktig" bm och jag sa till henne och då upptäcker hon att slangen inte ens var inkopplad... GLAD tjej?? Nej inte direkt. Tar den och tänker att det ska hjälpa nu äntligen men nej, samma sak igen. Börjar grina och skrika för att det gör så himla ont och jag hade räknat med lustgasen men den hjälper ingenting och värkarna håller i sig i flera minuter och gör bara ondare och ondare. 

Jag ber om Eda 10.50 för jag tror på allvar att jag ska dö då lustgasen inte hjälper, dom talar om att det kan ta lite tid då det är fullt på förlossningen.
12.03 kommer narkosläkaren och även han har en student med sig som ska titta, jag andas "lustgas" fast den bara gör allt värre och jag grinar och skriker att det är något fel att den inte funkar och då frågar bm studenten mig "Har du en värk nu? gör det ont?" och hade jag inte haft så ont så hade jag slagit henne på käften där och då! Klart som fan jag har en värk och klart som fan att det gör ont vad är det för fråga???
I det ögonblicket kommer det in en tredje barnmorska som konstaterar att lustgasen fortfarande inte är inkopplad!!!! Jag höll på att smälla av men sket i det just då eftersom att lustgasen äntligen var inkopplad! Kan ju tillägga att jag bad dom kolla den flera gånger men ingen trodde på mig när jag sa att det var något fel..
Edan läggs i alla fall och efter ca 10 minuter så är allt som bortblåst och livet känns värt att leva igen! 
Tror jag är öppen ca 6 cm efter att edan lagts och dom kollar mig.
 
Jag kan äntligen prata med barnmorskorna och Jesper vilket är en otrolig lättnad, jag varvar med att ligga ner och gå runt med gåbordet men jag är trött efter att ha tagit dom kraftiga värkarna utan någon smärtlindring alls så jag lägger mig ner och vilar ett tag.
Får den där klassiska känslan av att jag måste gå på toaletten ;) Ni som fött barn förstår vad jag menar och man blir inte riktigt tagen på allvar när man säger det och precis som förra gången sa dom att det är barnet som trycker på och undersöker mig och då är jag öppen ca 7 cm och jag insisterar på att få gå på toaletten!
Sagt och gjort så går jag på toa, vilket jag är super glad för såhär i efterhand då jag känner min kropp och visste vad jag ville och behövde ;)
När jag sitter på toaletten känner jag att edan inte hjälper längre och nu är det en bebis som är påväg så jag försöker torka mig och går sedan ut till Jesper och säger något i stil med att nu kommer bebisen! Jag skulle ju på toa (var borta kanske 5 minuter) så alla har ju lämnat rummet så Jesper får leta upp någon och tala om för vad som är på gång medans jag vaggar tillbaka till sängen och tror att nu får jag föda utan hjälp haha
Då var klockan 14.00 och barnmorskorna kommer in i rummet och även en ny student som frågar om det är okej att vara med, och jag skiter i vilket för nu vill jag föda barn!

Börjar krysta och även denna gång ligger jag på rygg precis som förra gången och Jesper sitter på en stol bredvid och hejar på! Ville absolut inte ha honom hängandes över mig eller titta när bebisen kom ut som förra gången så han fick snällt sitta kvar haha!
Den här gången så gjorde kroppen allt och jag tog inte ens i utan bara slappnade av och följde med, har läst om andra som beskrivit det som så att dom bara följde med och lät kroppen göra allt och jag undrade vafan det var för påhitt då jag inte alls upplevde det som så förra gången då fick jag kämpa och ta i för kung och fosterland för att det skulle hända något och den här gången så skötte kroppen allt. 

14.14 läggs en varm liten tjej på mig som skriker så gott som direkt med en riktig pipa! Den känslan är helt obeskrivlig och helt underbar, det går inte att sätta rätt ord på det. Hon får en liten mössa och jag och Jesper pussas och tårarna rinner på mig. Hon är så fin och perfekt på alla sätt. Jesper får klippa navelsträngen och titta efter att det är en liten flicka vi har fått.
51 cm och 3578g <3 (vecka 38+3)
Hon letar sig till bröstet ganska direkt och suger på tutten som att hon inte gjort annat, jätte duktig och jag känner ingenting!
Moderkakan lossnar som den ska och jag får ett stygn för det "kosmetiska", för där är man ju och tittar så ofta ;)

Barnmorskan och undersköterskan som förlöste mig var helt underbara, klockrena kvinnor!

Vi blev flyttade till ett annat rum på förlossningen då det var fullt även på bb men det gjorde inte oss något, lite kaxigare var jag den här gången måste jag erkänna, hade ju gjort det en gång tidigare och mådde hur bra som helst efter nu! 
Fick den efterlängtade brickan med fika och det finns inget som är så gott! Blev kollad 16, 18 och 21 och inte gjorde det oss något att vara själva, vi gosade, ammade, smsade och ringde och talade om för familj och vänner att hon äntligen var här. 
Vi blir erbjuden att sova kvar då dom inte vet när barnläkaren kommer ha tid för kontroll men vi vill gärna åka hem så fort som möjligt så 22.50 är det koll och vi säger fortfarande att vi vill hem så 23.03 skrivs vi ut och åker hem. 
Förra gången ville jag stanna kvar så länge jag bara kunde, vilket jag är jätte glad för att jag gjorde då allt var så nytt och man fick så bra stöd så fort det var någonting man funderade över. Den här gången ville jag bara hem så fort som möjligt. 


Lite bilder- 

Bilden är tagen nästan direkt hon kom upp på bröstet, hann inte ens reflektera över att Jesper gett dom kameran så kanske inte den bästa bilden på mig men helt klart värd att bjuda på! 

Här var vi fortfarande kvar i förlossningsrummet, blev inte kvar där länge då det var fullt och dom behövde rummet fort. Duktig tjej som tuttar direkt!

En stolt pappa som får gosa medans mamman får i sig lite fika och lunch! Är så festligt med den fina brickan man får in med flaggan efter!

Fina lilla Tilde, 1 oktober 14.14, 51cm och 3578g <3


På natten runt 23.30 packar vi in oss i bilden och åker hem med guldklimpen <3

Var inte helt lätta att somna då man är så hög på kärlek, hormoner och adrenalin den natten vill jag lova! Vilgot sov hemma hos mamma och Hasse vilket kändes skönt så man fick ge all tid den första natten till lillasyster.

Vaknade tidigt morgonen efter och ville bara ha hem min lilla kille så mamma och Hasse kom och lämnade honom på förmiddagen. Första mötet och han var nyfiken men försiktig, tittade lite på avstånd först innan han vågade sig fram och smekte henne försiktigt på kinden. Fina fina storebror <3

Dom ändrar utseende så många gånger under dom första dagarna! Ser ut som olika bebisar på alla bilder som är tagna i början!

Hårigt var det även denna gång, så mjukt och luktar så gott!

Och här kommer ganska nytagna bilder på den lilla damen som blir hela tre månader om någon dag! 

 

Blev inte så lång förlossningsberättelse den här gången men det hela gick ju ganska så fort. Var ju bara på förlossingen i ca 4,5 timmar :) Ska göra en liten jämförelse med Vilgots förlossning sen!

Livet

Livet kan inte bli bättre än just nu.

Lillasyster kom och tog oss alla med storm, kärleken till sina barn går inte att sätta ord på. Jag funderade innan på hur man skulle kunna älska barn nummer 2,3,4 osv lika mycket som nummer 1 men det gör man, från första stund. Såklart!
Snälla och nöjda barn har vi haft turen att få. Jag hoppades men trodde inte att vi skulle ha samma tur den här gången men än så länge har vi haft det. Hon sover, äter och fyller blöjor och livet rullar på. Jag har mått jätte bra efter förlossningen både fysiskt och psykiskt åter igen, trodde inte att jag skulle ha samma tur en gång till! Ska skriva en förlossningsberättelse sen som sagt. 

Vilgot är också jätte duktig med henne, han pussar henne, klappar henne på huvudet, springer fram till henne om hon grinar. Sen har det självklart varit en och annan duplo som kastats mot henne och napp som ryckts ur munnen men det känns som att man får räkna med det, han är ett och ett halvt och jag tycker han är jätte duktig och förstår mer än vad vi trodde han skulle göra. 
Jag har inte märkt av någon avundsjuka än men däremot så har jag märkt att han kan bli lite gnällig när Jesper bär henne eller hon ligger hos honom, pappas pojke tur båda får plats att gosa <3 
 
Jesper är en hjälte, vilken pappa alltså! Ni skulle se honom! Vem ägde krogen goya för 5 år sen? Ska ta reda på det och skicka blommor! 
Han är precis sådär bra som man ser på filmer eller fantiserar om och jag överdriver inte, jackpot! 
Låter säkert för bra för att vara sant men vi bara njuter <3
 

Lite bilder på vad vi gjort dom senaste veckorna - 

1/10 samma dag som hon kom och även första natten hemma. Storebror sov hemma hos mormor och morfar Hasse.
 
Första mötet <3
 
 
Det som är bra med hösten är att man inte behöver ha skuldkänslor när man spenderar timmar i soffan
Fick prova vagnen i duo och jag är super nöjd! Kolla min karl också, dilf om jag får säga det själv!
 
Lekplatsen på laxön är nya favoriten hos lilleman
Dom där underbart blåa ögonen <3
Vilgot var hemma från dagis veckan efter att Tilde kom, har varit så mysigt att vara hemma allihopa!
 
Syskonen Ottosson <3 Det bästa vi gjort 
 

hannamottosson

Mamma till pseudotvillingarna Vilgot 17/4-14 och Tilde 1/10-15 -

RSS 2.0