Förlossningsberättelse - Tilde 1 oktober

Har äntligen tagit mig tid och tänkte skriva min förlossningsberättelse, en av de bästa dagarna i mitt liv och en dag jag alltid kommer att minnas.
 
Jag var redan innan rätt säker på att hon skulle komma tidigare och att hon skulle komma på en torsdag, om man går bak i arkivet på bloggen så kan man faktiskt se att jag gissat på att hon skulle titta ut just den 1 oktober! Torsdagsbarn är vi allihopa nu, jag, Jesper, Vilgot och Tilde :)
 
Jag vaknade runt 6 på morgonen utav en värk men tänkte att det kanske bara var en förvärk eftersom jag haft lite känningar tidigare så jag vågade inte hoppas på någonting. Ganska snart så kom det flera och runt 6.20 så förstod jag att nu är det på riktigt! La mig i sängen igen och väckte Jesper lite försiktigt och sa att det nog var på g på riktigt nu, han har väl aldrig vaknat till så fort. Det började göra för ont för att ligga kvar i sängen så jag gick ner och satte mig i soffan och kände hur något "knäppte" till och jag hann bara ställa mig upp så började klart vatten att rinna. Då var klockan runt 7.30.
Ringde mamma och talade om att det var på g och att hon skulle vara beredd på att hämta hem Vilgot från dagis.
Vilgot hade vaknat och stod och tittade på mig medans jag försökte andas genom värkarna som kom med 3-5 minuters mellanrum. Jag ringde förlossningen och talade om vad som var på g och dom sa att jag var välkommen när jag ville.
Jesper klädde på Vilgot och körde honom till dagis runt 8-8.30 och jag sprang runt och fixade det sista här hemma innan Jesper kom hem och vi åkte mot gävle.
Bilresan gick snabbt men kändes som en evighet när man sitter med värkar. Parkering fanns så klart inte och vi fick plats längst bort på parkeringen och Jesper sprang över vägen och köpte snus på affären haha.. När jag reste mig ur bilen så gick vattnet "på riktigt" och det bara rann längst benen och ner i mina dyra skor, det var det jag tänkte på att skorna var dyra! Man får så konstiga tankar! 
Fick stanna flera gånger på vägen och andas genom värkarna som var STARKA! Värre än med Vilgot helt klart och det var svårt att gå även fast värken var slut.

Kom upp på avdelningen och fick lägga mig i ett rum för att ta ctg och jag höll på att bli helt galen av smärtan när jag låg där och ville absolut inte ta någon kurva utan ville bara ha ett rum så jag kunde få byta kläder och få lite lindring!
Äntligen så fick vi ett rum och det var det sista!! Jackpot kände jag som inte hade någon lust att åka till uppsala.

9.45 vart jag inskriven och var öppen 4cm

Bad om att få lustgas direkt då smärtan var outhärdlig! Det gjorde så jävla ont på ren svenska! Jag hade en bm student som kopplade in gasen och jag tog den direkt men kände att något var fel, den hjälpte inte alls + att jag blev snurrig i huvudet, och inte på ett bra sätt! Sa till så hon höjde den men tog några värkar med den och det blev bara värre och värre! Snurrigare i huvudet och ondare gjorde det! Det kom in en "riktig" bm och jag sa till henne och då upptäcker hon att slangen inte ens var inkopplad... GLAD tjej?? Nej inte direkt. Tar den och tänker att det ska hjälpa nu äntligen men nej, samma sak igen. Börjar grina och skrika för att det gör så himla ont och jag hade räknat med lustgasen men den hjälper ingenting och värkarna håller i sig i flera minuter och gör bara ondare och ondare. 

Jag ber om Eda 10.50 för jag tror på allvar att jag ska dö då lustgasen inte hjälper, dom talar om att det kan ta lite tid då det är fullt på förlossningen.
12.03 kommer narkosläkaren och även han har en student med sig som ska titta, jag andas "lustgas" fast den bara gör allt värre och jag grinar och skriker att det är något fel att den inte funkar och då frågar bm studenten mig "Har du en värk nu? gör det ont?" och hade jag inte haft så ont så hade jag slagit henne på käften där och då! Klart som fan jag har en värk och klart som fan att det gör ont vad är det för fråga???
I det ögonblicket kommer det in en tredje barnmorska som konstaterar att lustgasen fortfarande inte är inkopplad!!!! Jag höll på att smälla av men sket i det just då eftersom att lustgasen äntligen var inkopplad! Kan ju tillägga att jag bad dom kolla den flera gånger men ingen trodde på mig när jag sa att det var något fel..
Edan läggs i alla fall och efter ca 10 minuter så är allt som bortblåst och livet känns värt att leva igen! 
Tror jag är öppen ca 6 cm efter att edan lagts och dom kollar mig.
 
Jag kan äntligen prata med barnmorskorna och Jesper vilket är en otrolig lättnad, jag varvar med att ligga ner och gå runt med gåbordet men jag är trött efter att ha tagit dom kraftiga värkarna utan någon smärtlindring alls så jag lägger mig ner och vilar ett tag.
Får den där klassiska känslan av att jag måste gå på toaletten ;) Ni som fött barn förstår vad jag menar och man blir inte riktigt tagen på allvar när man säger det och precis som förra gången sa dom att det är barnet som trycker på och undersöker mig och då är jag öppen ca 7 cm och jag insisterar på att få gå på toaletten!
Sagt och gjort så går jag på toa, vilket jag är super glad för såhär i efterhand då jag känner min kropp och visste vad jag ville och behövde ;)
När jag sitter på toaletten känner jag att edan inte hjälper längre och nu är det en bebis som är påväg så jag försöker torka mig och går sedan ut till Jesper och säger något i stil med att nu kommer bebisen! Jag skulle ju på toa (var borta kanske 5 minuter) så alla har ju lämnat rummet så Jesper får leta upp någon och tala om för vad som är på gång medans jag vaggar tillbaka till sängen och tror att nu får jag föda utan hjälp haha
Då var klockan 14.00 och barnmorskorna kommer in i rummet och även en ny student som frågar om det är okej att vara med, och jag skiter i vilket för nu vill jag föda barn!

Börjar krysta och även denna gång ligger jag på rygg precis som förra gången och Jesper sitter på en stol bredvid och hejar på! Ville absolut inte ha honom hängandes över mig eller titta när bebisen kom ut som förra gången så han fick snällt sitta kvar haha!
Den här gången så gjorde kroppen allt och jag tog inte ens i utan bara slappnade av och följde med, har läst om andra som beskrivit det som så att dom bara följde med och lät kroppen göra allt och jag undrade vafan det var för påhitt då jag inte alls upplevde det som så förra gången då fick jag kämpa och ta i för kung och fosterland för att det skulle hända något och den här gången så skötte kroppen allt. 

14.14 läggs en varm liten tjej på mig som skriker så gott som direkt med en riktig pipa! Den känslan är helt obeskrivlig och helt underbar, det går inte att sätta rätt ord på det. Hon får en liten mössa och jag och Jesper pussas och tårarna rinner på mig. Hon är så fin och perfekt på alla sätt. Jesper får klippa navelsträngen och titta efter att det är en liten flicka vi har fått.
51 cm och 3578g <3 (vecka 38+3)
Hon letar sig till bröstet ganska direkt och suger på tutten som att hon inte gjort annat, jätte duktig och jag känner ingenting!
Moderkakan lossnar som den ska och jag får ett stygn för det "kosmetiska", för där är man ju och tittar så ofta ;)

Barnmorskan och undersköterskan som förlöste mig var helt underbara, klockrena kvinnor!

Vi blev flyttade till ett annat rum på förlossningen då det var fullt även på bb men det gjorde inte oss något, lite kaxigare var jag den här gången måste jag erkänna, hade ju gjort det en gång tidigare och mådde hur bra som helst efter nu! 
Fick den efterlängtade brickan med fika och det finns inget som är så gott! Blev kollad 16, 18 och 21 och inte gjorde det oss något att vara själva, vi gosade, ammade, smsade och ringde och talade om för familj och vänner att hon äntligen var här. 
Vi blir erbjuden att sova kvar då dom inte vet när barnläkaren kommer ha tid för kontroll men vi vill gärna åka hem så fort som möjligt så 22.50 är det koll och vi säger fortfarande att vi vill hem så 23.03 skrivs vi ut och åker hem. 
Förra gången ville jag stanna kvar så länge jag bara kunde, vilket jag är jätte glad för att jag gjorde då allt var så nytt och man fick så bra stöd så fort det var någonting man funderade över. Den här gången ville jag bara hem så fort som möjligt. 


Lite bilder- 

Bilden är tagen nästan direkt hon kom upp på bröstet, hann inte ens reflektera över att Jesper gett dom kameran så kanske inte den bästa bilden på mig men helt klart värd att bjuda på! 

Här var vi fortfarande kvar i förlossningsrummet, blev inte kvar där länge då det var fullt och dom behövde rummet fort. Duktig tjej som tuttar direkt!

En stolt pappa som får gosa medans mamman får i sig lite fika och lunch! Är så festligt med den fina brickan man får in med flaggan efter!

Fina lilla Tilde, 1 oktober 14.14, 51cm och 3578g <3


På natten runt 23.30 packar vi in oss i bilden och åker hem med guldklimpen <3

Var inte helt lätta att somna då man är så hög på kärlek, hormoner och adrenalin den natten vill jag lova! Vilgot sov hemma hos mamma och Hasse vilket kändes skönt så man fick ge all tid den första natten till lillasyster.

Vaknade tidigt morgonen efter och ville bara ha hem min lilla kille så mamma och Hasse kom och lämnade honom på förmiddagen. Första mötet och han var nyfiken men försiktig, tittade lite på avstånd först innan han vågade sig fram och smekte henne försiktigt på kinden. Fina fina storebror <3

Dom ändrar utseende så många gånger under dom första dagarna! Ser ut som olika bebisar på alla bilder som är tagna i början!

Hårigt var det även denna gång, så mjukt och luktar så gott!

Och här kommer ganska nytagna bilder på den lilla damen som blir hela tre månader om någon dag! 

 

Blev inte så lång förlossningsberättelse den här gången men det hela gick ju ganska så fort. Var ju bara på förlossingen i ca 4,5 timmar :) Ska göra en liten jämförelse med Vilgots förlossning sen!

Förlossningsberättelse

Nu har jag äntligen fått hem min förlossningsjournal så nu tänkte jag skriva min förlossningsberättelse, kommer bli ett lååångt inlägg eller så gör jag två.
 
Gick som vanligt och la mig efter klockan tolv så jag tittade på mobilen och där stod det nu 17 April, dagen Vilgot var beräknad att komma men inga känningar över huvudtaget. Slemproppen hade ju gått i omgångar under veckan men inget mer än så. Jesper sov redan för att han skulle jobba förmiddag och tillsist så somnade jag också. Vaknade halv 5 på morgonen och kände mig kissnödig fast ändå inte men jag bestämde mig för att gå upp i alla fall. På vägen till toaletten så känner jag att det är något som händer och hinner bara till hallen och då börjar det rinna ner för benen, tänkte först att jag kanske kissat på mig? Sätter mig på toaletten och det kommer mer vatten samtidigt som jag kissar men jag kan inte riktigt förstå vad det är som har hänt. Torkar mig och går och tänder lampan i hallen och tittar på golvet och ser att det kan inte vara kiss, det måste vara vattnet. Det var inte så mycket men det var lite vitt grumligt eller hur man nu ska beskriva det. Känns som det ska komma mer så sätter mig på toaletten igen och ropar på Jesper att han ska vakna och komma. Säger att jag tror att vattnet gått men jag är inte säker om jag kissat på mig haha. Han tittar i hallen och säger direkt att det nog är vattnet som gått. Jag kan fortfarande inte fatta vad som har hänt men jag börjar få värkar när jag sitter där på toaletten så bestämmer mig för att ta på mig trosor (sov naken för jag var så himla varm där på slutet av graviditeten) och en binda utifall att det skulle komma mer (som att det skulle hjälpa) Lägger en handuk i soffan och sätter mig.
Medans Jesper torkar upp i hallen så ringer jag förlossningen och säger att jag tror mitt vatten gått och att jag har fått regelbundna värkar direkt efter. Hon jag pratar med börjar skratta och talar om att hon precis pratat med sin kollega att dom kommer få in många där vattnet redan gått för det brukar bli så när det varit fullmåne och efter att hon sagt det så ringer jag. Hon säger att det vore bra om vi kan vänta hemma till klockan 8-9 för då hade dom skiftbyte och jag säger att det går bra för det gör inte så ont än.
Ringer mamma så hon kommer över och vid halv 6 så börjar värkarna göra allt ondare och är fortfarande regelbundna. Dom kommer var tredje minut och håller i sig i lite över en minut. Jesper får ringa till jobbet och tala om att han blir hemma för idag eller imorgon så blir det nog bebis. 
Känner att jag inte klarar av att sitta hemma länge så ringer förlossningen igen och talar om att vi åker från Älvkarleby nu istället. Under det här tiden så hinner det komma vatten i omgångar och jag får byta x antal byxor och trosor.
När vi ska klä på oss och åka så känner jag att jag måste gå på toa, glad att jag gjorde det om man säger så haha! Packar in väskan och åker mot Gävle.
 
Kommer till sjukhuset runt 8 och jag får gå och kissa i en kopp och sen får vi ett rum klockan 08.10. Får ligga där inne själva till klockan 10.08 då jag blir undersökt och är öppen 4cm. Det kommer inget vatten under undersökningen så det har nog bara blivit en "reva" i hinnan och vattnet har inte gått helt eller hur man nu ska förklara det. 
Klockan 10.10 blir vi inlagda på förlossnings avdelningen och dom gör ytterligare en undersökning och livmodertappen är helt utplånad. 
 
Klockan 10.50 så ber jag om att få prova lustgasen och då är jag öppen 5-6cm och "hela" vattnet går 5 minuter senare och dom sätter en elektrod på Vilgots huvud för att få bättre koll på hjärtslagen m.m. och dom ligger på 120 vilket är helt normalt. 
Klockan 11.30 så är jag öppen 6cm och jag tycker att det funkar bra med lustgasen som hjälp bara. Frågar hur lång tid dom tror att det kommer ta innan bebisen är ute vilket så klart är svårt att svara på eftersom att alla är olika så hon säger att det kan ta allt från några timmar till 15 timmar så bestämmer mig för att jag vill ha EDA i alla fall för även om det är hanterbart nu så kanske det inte är det om någon timme, man vet aldrig. 
12.02 så kommer narkosläkaren och 12.20 så sätter dom EDAn som börjar verka efter ett tag och jag är så glad att jag bad om den när jag gjorde för började få riktigt onda värkar precis innan narkosläkaren kom.  
Var inte det lättaste att ligga helt stilla med värkar när dom skulle sätta nålen men det gick.
 
Klockan 14 så är det skiftbyte igen och jag får världens underbaraste bm som hette Ellinor, alla bm och läkare vi hade var jätte snälla och duktiga men hon var något utöver det vanliga. 
 
15.10 så känner jag ett tryck neråt och huvet har sjunkigt ner rejält och trycker på. Jag har inte legat ner i sängen sen vi kom in, bara när dom undersökt mig och när dom satte EDAn annars så har jag gått runt runt hela tiden men börjar bli trött så lägger mig i sängen i ca 1,5 timmar och fryser och skakar så dom får komma in med varma täcken och lägga på mig. Känner inte värkarna alls pga EDAn men ser på skärmen att dom kommer tätt och är starka.
 
17.10 Har 4-5 värkar på 10 minuter och sitter på pilatesbollen men tycker bara det är bökligt och elektroden på Vilgots huvud hamnar konstigt när jag sitter där och rullar/studsar så det tjuter i maskinerna hela tiden så jag blir bara irriterad och ställer mig upp och börjar gå runt runt hela tiden.
 
Runt klockan 18 gör dom nästa undersökning och då är jag öppen 7cm så det går definitivt saktare nu sen jag fick EDAn men fortsätter att knalla runt i rummet och försöker springa på toa hela tiden.
 
Klockan 20.15 så är jag fortfarande öppen 7cm så då bestämmer vi oss för att vi ska trappa ner på EDAn och sätta in verkstimulerande dropp istället för att få fart på allt igen och jag får en till dos 15 minuter senare och värkarna kommer tätare och är starkare igen. Starkare än vad dom var tidigare. Ont som satan gjorde det men kände ändå att det gick bra att andas mig igenom dom.
 
Runt 21.00 så undersöks jag igen och är då öppen ca 9cm och nu börjar värkarna göra riktigt riktigt ont så börjar med lustgasen igen. Kommer ihåg att jag fick såna sjuka tankar när jag satt där med masken och andades kommer ihåg att jag började tänka på alla stackars kvinnor i afrika som man sett och hört talas om. Dom går in i en hydda helt själv och föder utan ett ljud, berättade det för barnmorskorna och Jesper som bara skrattade. Sa en massa annat konstigt också, kommer ihåg hur kul jag tyckte att Jesper såg ut haha.
 
21.55 så börjar det bli olidligt! Det gör så himla ont och jag andas lustgas som att jag inte gjort något annat och det känns som att allt kommer sprängas av trycket. 
 
22.18 så får jag dom riktiga krystvärkarna och jag är öppen 10cm och nu ska det fram en bebis. Här får jag panik för första gången under alla dom här timmarna. Jag får panik för det gör så himla ont och jag vet inte vad jag ska göra. Det gör ont, det trycker, det spänner, det stramar och allt är på samma gång.
Börjar med att ligga på sida men både jag och barnmorskan märker ganska direkt att det inte funkar så får lägga mig på rygg istället. Paniken fortsätter och jag skriker att jag inte kan, det kommer inte gå. Det som de flesta känner och säger antar jag. Hon talar om hur jag ska krysta men det var så himla svårt när det gjorde så himla ont, ner med svanken och upp med rumpan tror jag att hon sa vilket kändes helt onaturligt, ville ha ner rumpan och upp med svanken istället men så fick/kunde jag inte göra. 
Huvet syns och barnmorskan säger att bebisen har mycket hår och frågar om Jesper vill komma och titta, vilket han gjorde och han säger idag att han är så glad att han tittade. Dom frågar om jag vill känna men det är det sista jag vill, jag vill bara att det ska vara över. Fortsätter att krysta och kommer ihåg att dom hällde varma oljor där nere och att hon sticker in sina fingrar och "töjer" runt huvudet och det var det värsta med hela förlossningen, det gjorde så jävla ont! Kändes redan som att precis allt skulle gå sönder så ska hon vara där med sina händer också. Dom säger till mig att jag måste krysta ännu hårdare och tillslut så kommer huvudet ut. Dom frågar om jag vill titta men jag säger eller jag skriker "NEJ! Dra ut honom bara för i helvete!!!" haha så här efteråt så kan jag skratta men det gjorde jag inte just då.
Krystar en eller två gånger till och vips så ligger det en varm, kladdig, skrikande bebis på mig klockan 23.01. Kommer aldrig glömma lättnaden efter att han var ute och att han luktade så himla himla gott! Förstår inte hur han kunde lukta så himla gott! Han ligger där på min mage och skriker och Jesper får klippa navelsträngen och dom sätter på honom en mössa. Tittar efter att det är en kille och det var det ingen tvekan om.
Efter 5 minuter så trycker dom på en knapp och hur många läkare som helst kommer springandes och dom tar med Vilgot ut ur rummet och Jesper följer med och jag ligger ensam kvar med barnmorskorna. (Tänkte skriva längre ner om vad som hände)
 
23.08 så kommer moderkakan ut av sig själv, kommer inte ihåg att jag krystade ut den eller något sånt bara att dom kom ut. Det är dags att spraya på bedövningssprayen och sy och jag frågar om det är helt förstört där nere, för det känns som att allt gick sönder men det blir tre stygn på inre blygläppen och hon säger att hon skulle kalla den en liten "reva" och inte en bristning och att hon syr för att det inte ska svida sen när jag ska kissa. Blev med andra ord mycket positivt överraskad för det kändes verkligen som att allt skulle gå sönder. Hon talar om att jag var en krystning från att vara tvungen att klippas för det var så trång men att han tillslut kom ut i alla fall, och det tackar vi för! Dom rullar in Vilgot till mig så jag får titta på honom innan dom tar med honom ner till neo och Jesper kommer tillbaka in till mig. 
 
Klockan 00.05 när allt är klart så ska dom tappa mig på urin och inser att jag har 900ml i blåsan så jag får en kateter... yaaaay! Jätte kul, verkligen jätte kul haha. Såhär efteråt så tyckte jag det var bra eftersom att då slappa jag den där första svidande kissen eftersom att jag hade kateter i 1,5 dagar haha. Blödde totalt 150ml under och efter förlossningen så det var skönt, vet att vissa blöder massor.

Vilgot får som jag skrev lite längre upp bara ligga på mig i 5 minuter innan dom tillkallar barnläkare och dom tar ut honom till "barnbordet" eftersom att han inte får rätt färg och börjar andas "stånkigt". Det som hände var att han inte fick ut allt fostervatten ur lungorna, vanligtvis när dom pressas ut så pressas också allt fostervatten ut men han fick inte ut allt. Han behöver syrgas för att kunna andas helt. Dom förklarade att dom vill att bebisen ska ha en syresättning på ca 90% och vilgot hade 78% direkt när han kom ut men att den nu låg på 87% och att dom skulle ta ner honom till barnavdelningen (neo) för att hålla lite extra koll på honom.
Jesper har talat om för mig såhär i efterhand att Vilgot var helt blå när han kom ut men jag tänkte aldrig på det, jag såg det inte jag bara såg min bebis om han var blå, gul eller röd hade jag ingen aning om. Man var så hög på adrenalin och samtidigt var jag i chock. Det viktigaste för mig var att han skrek och det gjorde han direkt när han kom ut. Kommer ihåg att jag inte grinade varken när han kom ut eller när dom tog iväg honom vilket jag var säker på att jag skulle göra. Grinar alltid när jag tittar på film eller på tv och någon föder men jag var som i chock, kommer ihåg att Jesper stod och torkade tårarna och pussade på mig.
Vilgot föddes 23.01 den 17 april och vi fick upp honom till oss på morgonen den 19 april och vi åkte hem dagen efter.

Att föda barn var utan tvekan det bästa, smärtsamaste, underbaraste och häftigaste jag gjort. Kände mig som en super kvinna efter, jag har fött barn! Är super nöjd med min förlsnning och all personal och jag går och längtar tills nästa graviditet och förlossning och ser fram emot den dagen vi kommer kunna ge Vilgot ett syskon, eller två ;) 
 
 Vilgot Jesper Ottosson föddes på bf (39+6) 3585g och 53cm <3
 
 
 
 

hannamottosson

Mamma till pseudotvillingarna Vilgot 17/4-14 och Tilde 1/10-15 -

RSS 2.0